Vackra vita kalk!
tisdag, 04 november, 2008 | Byggnadsvård | 1 kommentar
Ett litet tips från coachen…
Jag har fått massor av frågor om hur man ska få en vacker vit öppen spis och murstock.. Som vanligt finns det många vägar till Rom, så även med den här frågan. Mycket handlar om vad du har för material i väggen från början. Vackrast och mjukast yta anser jag man får av gammaldags kalkfärg. Tyvärr måste man ha en kalkputsad yta för att få ett hållbart resultat och man måste stryka väldigt många gånger för att få den där efterlängtade smått transperenta ytan. Men, givetvis finns hållbara snabblösningar! Även för den som har en yta putsad med vanligt KC-bruk. Lösningen är Målarkalks Hydraulit. Det fina med hydraulit är att man kan välja att först måla med den och få en vacker vit yta på bara två strykningar. Om man sedan vill kan man utan problem måla med gammaldags ren kalkfärg.
Fördelen som jag hittat med Hydrauliten är att den är ganska tjock i konsistensen och när man målar med den jämnar den till eventuella ojämnheter i muren. Nästan som att måla på en fin jämn puts. Man kan mycket väl nöja sig med den vita yta som hydrauliten ger, men jag är lite petig och tycker att hydrauliten ger lite sandpapperskänsla och föredrar därför kalkfärgens mjukare yta.
Hydraulit KC-färg
Gammaldags kalkfärg. En blöt pasta som blandas med vatten. Fanns tydliga instruktioner på burken.
Upptäckten av den här målarmetoden gjorde jag när jag sökte efter information om hur vi skulle renovera vår öppna spis. På vår övervåning har vi ett allrum där det finns en öppen spis som genomgått alldeles för många renoveringar och förändringar genom åren. För det första var den murad med ett hårt cementbruk och muren var målad med flera lager mycket tät färg. Färgen hade fått ett fuktgenomslag på ena sidan som gjort att ytan flagade fult. Utöver det var ytan blank och fogarna kring teglet var övermålade med en ljusgrå färg som var ojämn och blank. Det synliga röda teglet var struket med någon sorts lack. Vi hade att välja på två alternativ, antingen knacka bort all dåligt behandlad yta och mura om helt, eller avlägnsa det yttre lagret och därefter putsa med en KC-puts. Vi valde det sistnämnda alternativet.
Öppna spisen när vi hade knackat av den yttersta putsen som var målad.
Så här såg det ut när öppna spisen hade putsats.
För att få en vacker diffussionsöppen yta ville jag använda kalkfärg. Av en händelse fick jag tag på en billig hink med Hydraulit. Efter lite rådgivning från Folke Carlsson på Folkes Bygg fick jag veta hur jag skulle göra. Jag målade en gång med hydrauliten och skulle sedan övergå till kalkfärg. Vid första strykningen upptäckte jag hur jämn ytan blev av hydrauliten. Det gjorde att jag valde att måla ännu ett lager med den och därefter två lager med kalkfärgen.
Äntligen hade jag en vacker vit öppen spis!
Öppna spisen med kalkad yta.
PS: Det stora plusset som gör att jag älskar den här varianten är det var så förbaskat lätt att måla. Definitivt något för glada amatörer som uppskattar gamla hederliga material.
En liten trendspaning
söndag, 02 november, 2008 | Byggnadsvård | 3 kommentarer
Jo det är faktiskt så att jag kommer skriva om en liten trendspaning. Jag är ju inte så värst hipp och inne egentligen alltså vågar jag inte säga att jag skulle ha någon som helst ensamrätt på den här spaningen. Vem vet, kanske något hippt innemagasin redan gjort samma iaktagelse.
Lampa i Art Deco Källa: Wikipedia
Det jag har märkt är en övergång av modet till en stil där minimalism i inredning avlöses av lite mjukare klassiserande linjer och metallglänsande ytor. Överhuvudtaget är glänsande metaller väldigt inne. Helkromat eller delvis kromade föremål där resten av ytan är blanklackerad och ofta svart. Tapeter glänser i metalliska färger och har stiliserade mönster som påminner om något jag sett tidigare… en extravagant stil från tidigt 1900-tal som kallades för Art Deco. Har vi måhända en revival av Art Deco, fastän i en nyare tappning? En Nydeco kanhända?
Art Deco (Ca. 1910-1935 )
Ledorden för stilen var elegans och kvalitet. Det var en stil där tidigare stilar blandades samman för att bilda något nytt, för sin tid avantgardistiskt och modernt. Man hade en förkärlek för starka intensiva färger, klassiserande former, blomstermotiv och orientaliska formspråk. Färgerna skulle gärna kontrastera och materialen skulle vara exklusiva och gärna glänsande. Material var metall, lackat trä och glas. Möbler var lägre och rakare än tidigare. Särskiljande för just Art Deco var undvikande av det söta och nätta. Stilen skulle vara en maffig och exklusivt njutningsfull upplevelse för betraktaren. Det var heller inte en stil för ”massorna” utan var begränsad till ett priviligierat fåtal som hade råd.
Rum i Art Deco Källa: Wikipedia
Att förnya släktklenoder som “måste” behållas.
tisdag, 21 oktober, 2008 | Vårt hus | 1 kommentar
Vår kökssoffa är en gammal släktklenod från min makes släkt. Den är tillverkad 1907 och kommer från Hedekas i Bohuslän. Där stod den som vilosoffa i en ladugård i många, många år. Nu står den i vårt kök. Vårt köksbord inköptes av makens föräldrar på mitten av 1970-talet och har funnits i familjen sedan dess. Nu står även det i vårt kök. Med släktklenoder följer ibland en del nackdelar. En av dessa är att inte alla i ett hushåll älskar dem lika helhjärtat och att de inte alltid passar in i inredningen… Så är det hos oss.
Maken har lagt in sitt veto, både soffa och ärvt ikea-furubord ska behållas. Kompromissen blev att modifiera möblerna.
Så här såg soffan ut före den målades. De tre pinnstolarna kommer också målas med samma vita linoljefärg, men jag har inte hunnit så långt ännu. Köksbordet hann jag inte ta kort på före vi modifierade det.
Köksbordet har slipats och benen har vi fräst spår i så att de blir nättare och bordet inte lika kantigt som tidigare. Ben och underrede har målats i vit linoljefärg och skivan har slipats och oljats. När dottern blivit gammal nog att inte måla med kritor och hacka med gaffeln i bordet kommer skivan också att målas vit, men tills dess väljer vi en ytbehandling som är mer härdig.
Kökssoffan bär tydliga spår av att ha stått på ett fuktigt ladugårdsgolv. Den är minst sagt väldigt maskäten. Till det kommer att den har torkat isär på flera delar och har tydliga sprickor i ryggen. Omålad är detta knappast något större problem eftersom det mest blir en del av möbelns patina. Om man målar en sådan möbel däremot, då uppstår problemet med hur man ska bevara det nötta och skavda på ett bra sätt. Min lösning blev att strunta i att försöka spackla igen maskhål och sprickor. Det skulle ändå bara bli halvbra hur mycket man än skulle anstränga sig med spacklingen. Jag målade med en rejält förtunnad vit linoljefärg i tre mycket tunna lager. Då syns fortfarande alla ojämnheter och möbeln upplevs fortfarande som gammal, trots ny färg. Med tiden kommer vi nöta på färglagret, speciellt på sitsen och gissningsvis kommer den åldras med värdighet.
Vår kökssoffa efter målning. Tyvärr är min kamera inte den bästa. Fotot har sina brister...
Foto på bord och soffa efter målning. Tyvärr inte världens bästa foto det heller...
Drömmar om vackrare golv…
tisdag, 07 oktober, 2008 | Vårt hus | 4 kommentarer
Jaha, när mitt kök äntligen är så gott som klart så hittar jag några helt pefekta klinkers till det. När vi byggde vårt kök hade vi en väldigt begränsad budget. Detta resulterade i att vi valde ett riktigt billigt och som vi då tyckte hyfsat ok knlinker. Valet föll på ett som liknade tegel. Tyvärr är det blankt och ju mer tiden går, ju mer har jag ångrat mig. Även färgen känns helt fel i förhållande till resten av kökets gröna,grå och vita toner. Nu finns planer på att bygga in vårt kylskåp i ett snyggt skåp och om jag vill ändra golvet, ja då bör det göras innan det skåpet byggs.
Klinkersgolvet framför vedspisen och kylskåpet. Tegelrött och blankt. Jag begriper inte hur vi valde det från början. Vi tänkte rätt men det blev fel...
Nu har jag hittat några ljuvliga cementplattor som skulle passa oerhört mycket bättre. De är rutiga och mönstret är gjutet samt ytan är helmatt. Om man väljer att såpskura dem får man troligen en riktigt fin sidenlyster på dem. Enda problemet är priset… de är snordyra. Alltså måste jag än så länge hålla mig till att drömma om hur vackert golvet skulle kunna bli… Jag har tagit hem några provplattor att njuta av så länge.
Grå och vit cementklinker 20x20 cm
Visst skulle detta passa mycket bättre i mitt kök?
Jag tog även hem en annan smårutig platta som jag gillade jättemycket. Den är vit och turkos och jag har ingen aning om var jag vill ha ett turkos golv. Kanske på min blivande toalett som ska byggas på övervåningen. Vi får se.
Harlekinrutad vit-turkos cementplatta 20x20 cm
Det som gör dem till något extra är just den fina kvaliteten med genomgjutet mönster och att de har en helmatt obehandlad yta.
Blommor och Krukväxter - Gödning
söndag, 05 oktober, 2008 | Råd & Finurligheter | Inga kommentarer
Det är dags för några fler roliga råd, den här gången är det gödning av blommor och krukväxter som är ämnet.
Äggskal
Gödning
En utmärkt blomstergödning. Man tar hönsgödsel och har den i ett kärl samt slår kokande vatten på gödseln. Efter ett dygn är gödseln färdig att slå på krukväxterna, och efter ett par veckor börja blommorna slå ut. Upprepas varannan månad. Är fullkomligt oskadligt för växterna.
Kaffesump är ett bra gödningsämne för krukväxter. Man blandar sumpen i översta jordlagret i krukan. Sumpen skyddar även växterna mot gröna bladlöss.
Blomvatten. Några kolbitar stötes sönder i ett gammalt bleckkärl. Vatten sättes till och blandas väl om med kolen. Därefter silas vattnet undan och växterna vattnas därmed. Krukväxterna växa bra därav. Kolen sparas för att användas nästa gång.
Krukväxterna bli vackra och lummiga om man en gång i månaden vattnar dem med en blandning av 1 tsk ammoniak till en tredjedels liter vatten. Men se till att icke krukorna äro torra när de vattnas med ammoniakblandningen.
Kallt te är god gödning till blomster.
Mitt knep med blommorna. Ricinolja utrörd i litet vatten är ett alldeles ypperligt medel att få växterna att bli kraftiga och blomma. Rekommenderas särskilt för kaktéerna (kaktusar) som ofta är svåra att få i blom.
Kasta inte bort äggskalen, uppmanar en husmor. Samla dem i stället i en burk och häll, när ni fått tillräckligt av dem, kokande vatten över dem. Låt det stå några dagar. Den lösning, som sålunda åstadkommits, är underbart verksam som gödselvatten för ormbunkar, lökar och andra krukväxter.
Ur boken “2000 värdefulla råd i olika ämnen - som ofta ej kunna värderas i pengar” Utgiven av Tor HJ Perssons Förlag Hässleholm 1947
För de som är nyfikna på att pröva råden men inte riktigt förstår recepten följer här några länkar som kan förklara lite om ingridienserna.
Råvaror:
Vad man kan göra med en rostig skrothög. Del två…
fredag, 26 september, 2008 | Byggnadsvård, Vårt hus | Inga kommentarer
Hasse spisdoktorn och min kamin
Så här ser min kamin ut just nu. Den är helt nermonterad och Hasse håller som bäst på att laga och byta ut trasiga och sönderrostade detaljer. All rost måste bort och allt som är dåligt måste åtgärdas. När kaminen demonterades upptäckte vi att den var i lite sämre skick än vi hade anat. Hasse har dock lovat att den ska bli som ny och då blir det så. Jag har sett honom laga värre vrak än detta.
En glad överraskning
tisdag, 23 september, 2008 | Vårt hus | 2 kommentarer
Ankarkrokar av en typ som också brukar kallas trådkrokar eftersom de tillverkats av tvinnade järntrådar.
Idag fick jag en trevlig överraskning på posten. Min pappa har skickat mig 11 st gamla ankarkrokar som jag ska sätta fast under mina hyllor i min snart färdigrenoverade hall. Krokarna kommer från en hylla som fanns i mitt barndomshem i Falkenberg. Gissningsvis är de närmare 100 år gamla. De har hunnit bli lite rostiga, men inte mer än att de går att putsa upp och få riktigt fina igen.
Under den här hyllan ska det hängas ytterkläder
Krokarna ska sitta under hyllan som visas på bilden. På andra sidan av den synliga dörröppningen sitter det en likadan hylla. Båda ska ha krokar. Det ska bli riktigt kul att kunna visa upp den här hallen på bloggen. När den är klar dvs. Den ska bara målas en gång till. Hallen är nog det första rum i vårt hus som vi tagit oss råd till att renovera helt efter våra drömmar och önskningar om hur den skulle bli. Tapeten på bilden är från Lim och Handtryck, min favorit bland tapettillverkarna.
Linoljefärg
måndag, 22 september, 2008 | Byggnadsvård | Inga kommentarer
Linoljefärg
En vacker och hållbar färg som är lätt att hantera.
Det finns ett antal skäl till varför jag gillar linoljefärg.
1. Jag kan få ett proffsresultat fastän jag är amatör. Man har uppemot 45 min på sig att gå tillbaka och stryka rent samt rätta till eventuella misstag. Det gör att man kan få helt perfekta penseldrag och ett riktigt proffsigt resultat.
2. Den är behaglig att arbeta med och luktar gott.
3. Vill man så kan man helt välja bort lösningsmedel.
4. Färgerna behåller sin lyster över tid och åldras vackert.
5. Den är billig! Billig om man räknar på kostnaden per kvadratmeter.
6. Linojefärg är en gammal färgtyp och den är ett kulturarv väl värt att bevara och använda.
Riktigt billig blir linoljefärgen om man blandar den själv, men nu tillhör jag de latas skara och föredrar att köpa färgen färdig på burk. Jag har testat en hel del olika märken och tycker att alla jag testat varit bra. Det som skiljer märkena åt är mestadels konsistensen och torktiden.
Linoljefärg är inte som en ”vanlig” oljefärg som köps på byggvaruhuset. Den flyter nämligen inte ut på samma sätt. Det innebär att penseldragen i färgen syns. För mig är det en viktig del av dess charm och känsla. Det ger betraktaren information om att den här möbeln eller listen inte målats efter någon ”löpande band princip”.
Viktigt att veta är hur man ska måla. Man ska nämligen stryka ut färgen mycket tunt! Oftast är principen att ju tunnare färgskikt ju bättre… men det där är något man lär sig allteftersom och övning ger färdighet. Det enda som kan gå fel är egentligen om man stryker för tjockt. Då skrynklar sig nämligen färgen när den torkar och man måste börja om. Penselns kvalitet är avgörande för slutresultatet. Man behöver en pensel som kan hålla mycket färg och som ger en jämn utstrykning. Färgen räcker till säkert 12-18 kvm per liter (beror på fabrikat, pigmenttyp och underlaget) och för det mesta behöver man stryka 3 gånger. Torktiden är 1-2 dygn. Penslar tvättar man med vanlig grönsåpa eller linoljesåpa.
När färgen åldras flagar den inte, utan nöts snarare bort vid slitage. Det gör att t.ex. golv, trappor och möbler blir vackert nötta med åren. Något som kan jämföras med vanlig fackvaruhandelsfärg som åldras genom att flaga och tappa färglystern.
I förhållande till ”vanlig” färg torkar linojefärgen långsamt. Det gör att många målare är skeptiska till att använda den. Den passar nämligen inte någon ”löpandeband målning” där man gör färdigt ett rum i taget. De målare jag känner som arbetar med traditionella färger, de planerar sitt arbete helt annorlunda. De målar helt enkelt i flera rum åt gången, eller flera hus samtidigt. På så sätt kan man få rationalitet i måleriet trots torktiderna. Min erfarenhet är att om jag anlitar dem blir inte slutsumman så förfärligt mycket högre än om jag anlitat målaren som bara ville ha snabbtorkande färg. Är man en stressad förälder mitt i karriären som renoverar sitt hus själv, då hinner man ju knappast med mer än en färgstrykning om dagen (eller varannan dag) plus att man kan bli avbruten av busande barn mitt i måleriarbetet och ja då fungerar ju linoljefärgen perfekt!
Vad är byggnadsvård?
söndag, 21 september, 2008 | Byggnadsvård | Inga kommentarer
Varsamt bevarad bebyggelse i Alingsås
En och annan som tittar in här kanske ställer sig frågan vad som egentligen är byggnadsvård. Begreppet är ganska brett definierat. Därför är det kanske bäst att jag beskriver vad jag uppfattar som byggnadsvård.
Kammarlås med äggvred och nattregel
Byggnadsvård är kanske först och främst ett varsamt hanterande av byggnader eller byggnadsmiljöer när de ska renoveras eller restaureras. Det finns en hel del olika teorier om hur man går tillväga, men det som alltid är viktigast är att vara varsam mot originalet och att inte undanröja möjligheterna att avläsa historien i en byggnad.
För mig är alla byggnader potentiella byggnadsvårdsobjekt, både de moderna och de riktigt gamla. Problemet är bara att vår moderna bebyggelse inte klarar att stå pall gentemot tidens tand. Materialen håller inte över tid och därför blir de svåra att bevara. Enligt mitt sätt att se det ryms därför även en miljötanke i byggnadsvårdsbegreppet och möjligheter till att i modernt byggande kunna lära av historien.
Rörspis
Byggnadsvården ger alltså även kunskap om hållbart byggande, en kunskap som i allra högsta grad borde vara aktuell idag när det byggs oerhört många nya hem som inte är tänkta att hålla mer än någon generation, kanske två…
För mig innehåller begreppet därmed en strävan efter hög materialkvalitet och hantverkskunskap. Sådant som knappast hittas i ett vanligt byggvaruhus eller på närmsta brädgård.
Vad man kan göra med en rostig skrothög…
fredag, 19 september, 2008 | Vårt hus | Inga kommentarer
Innan vi hämtade kaminen
Trasigt glimmerglas
rostig lucka